Idag skulle jag och barnen ta en skön promenad i skogen tänkte vi. Det började spännande med en stor traktor som lastade timmer.
När vi väl skulle svänga in på själva skogsvägen vi tänkte gå var det fullt med snömodd - gick inte köra vagnen med Rasmus i så jag fick bära honom och dra vagnen hoppandes & guppandes efter oss. Puh! Längre in i skogen där det blev lite mer öppet var det barmark så jag kunde sätta ner Rasmus i vagnen igen och vi skulle gå och titta på bäcken som vi hörde forsade för fullt. När vi stod där såg jag mej omkring och upptäckte att marken var alldeles uppbökad - vildsvin härjar överallt häromkring.... Jag ville inte stå kvar längre utan sa lugnt till Adam (ville inte skrämma honom) att nu går vi vidare - vilket till slut blev att jag småsprang och manade på Adam.
Snömodden kom tillbaka så det gick inte så snabbt som jag önskade, Adam undrade såklart vad det var och jag sa att det har varit vildsvin här. Men de är absolut inte farliga (mamma är bara livrädd ändå...) och nu ligger de nog och sover (var då??).... Inte tog jag det lugnare när en STOR hög med svinspillning hindrade vår väg. Det var en jäktig spurt tills vi kom fram till ängen vid sjön då jag kunde andas ut.
Man läser överallt att vildsvin är så skygga så därför är de inte farliga, bara om man skulle råka komma emellan suggan och hennes kultingar eller om vildsvinet är skadat. Ja, då kan de alltså gå till attack även om risken är liten.... Dessutom har många häromkring bevittnat väldigt oskygga vildsvin!
Jag hatar dem - med undantag för att de äter mördarsniglar som de tydligen gör med god aptit!
Framöver tar jag nog gatupromenader i stället!
Carpe Diem! / Helena
