Uppehåll med bloggen

En ängel vakar över mej
Leder mej rätt på min väg
Visar mej var styrkan finns
Puffar mej framåt när det känns stopp

Men du vackra ängel
finns vid min sida då,
säger så klokt:
"Kom, jag visar vägen"

Du tänder ett ljus
när mörkret känns tungt
Du lyser upp min värld
Leder mej rätt när jag famlar

Tack för att du finns!

Den här ängeln stötte jag på i fredags! Nästa vecka får jag mer hjälp att komma på banan igen.
Då jag inte vill att detta ska bli en sjukblogg, vilket den tenderar till att bli, kommer jag lägga ner bloggandet tills jag repat min själ och kommit rätt igen. Jag har helt enkelt "gått in i väggen" så vet ni vad det handlar om.

Ta hand om er!
Kram Helena

Torsdag

Oj, vad tiden drar iväg. Jag har svårt att hinna med bloggandet märker jag.

Idag är näst sista inskolningsdagen på dagis för Rasmus. Det har gått hur bra som helst! Inte en gång har han varit ledsen - mer än om han slagit sej eller ramlat såklart. Han vinkar hej då och sedan är det inget mer med det - lullar omkring och verkar ha kul hela dagen. Äter och sover gott där med. Det är så skönt, men säkert kommer det perioder då han inte tycker det är lika kul - vi är beredda på det i alla fall.
Timo har skött det mesta av inskolningen, men på tisdag kommer prövningen för mej då jag ska få iväg båda barnen till sitt och mej till mitt på morgonen. Jag kommer gå upp alldeles för tidigt och förbereda allt för att ha tidsmarginalen på min sida, men sen kommer det skita sej den sista kvarten ändå - det brukar bli så för mej... ;)

Igår fick jag lugnande besked då jag var på Neurofys på USÖ där de gjorde neurografi - och EMG undersökning på mina ben pga mitt känselbortfall runt ena knät. Neurografin var inte så obehaglig - då fästes metallplattor på huden och svag ström kopplades till dem så formades mätkurvor på en datorskärm. EMGn var värre. Då stacks nålar kopplade till kablar rakt in i benmusklerna på tre ställen. Sedan skulle jag spänna musklerna så mycket som möjligt (med nålarna i) - aj, aj, aj i flera timmar efteråt!
Resultat: Inga tecken på neurologisk sjukdom! =))) De här undersökningarna är vanliga för att diagnostisera tex MS, Parkinson mm Jag har varit hopplöst rädd för vad det här skulle visa eftersom min reumatologläkare med allvarlig min skickade mej på de här undersökningarna. Hon skrämde mej i onödan.... Känselbortfallet berodde på det jag själv trodde från början och även sa till henne. Nämligen pga att jag haft ont i knät och det har blivit en nervpåverkan som förhoppningsvis är tillfällig - har iofs varat ett halvår nu, men det KAN försvinna så småningom... Bara att gilla läget alltså!

Nu ska jag försöka göra något vettigt. I morgon eftermiddag börjar en mastig jobbhelg så i helgen blir inget annat gjort än pliktroget arbete för mej.

/ Helena

Nobelpriset i medicin.....

Ska denne man få årets nobelpris i medicin kanske.....Vore fantastiskt roligt i så fall! En man jag tackar för mina barn!! Kärlek åt honom!

Hm, kan inte klicklänka så det blir att kopiera in i adressfältet om ni vill läsa.


http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.cambridgenetwork.co.uk/object/news/52030/img/ProfessorRobertEdwardscloseup.jpg&imgrefurl=http://www.cambridgenetwork.co.uk/news/article/default.aspx%3Fobjid%3D52030&usg=__T188W7kL3u6aGo8518B2hLUjtPg=&h=272&w=300&sz=16&hl=sv&start=8&zoom=1&um=1&itbs=1&tbnid=xuQFkRwDt6lp3M:&tbnh=105&tbnw=116&prev=/images%3Fq%3Drobert%2Bedwards%26um%3D1%26hl%3Dsv%26client%3Dfirefox-a%26sa%3DN%26rls%3Dorg.mozilla:sv-SE:official%26tbs%3Disch:1

Ensam hemma...

Jaha, nu blev det lite konstigt. Helt själv hemma! Adam är i skolan och Rasmus är på utflykt med dagis och Timo är med där. Det blev väldigt tyst när alla försvann, tur att katterna har vaknat och lever runt här så känns det inte så ensamt.
Funderar på vad jag ska hitta på. Kan ju faktiskt göra vad jag vill för en gångs skull. Jag jobbar kväll och börjar inte förrän klockan tre. Frågan är om jag ska göra något nyttigt och behövligt eller något kul...eller bara ta det lugnt och läsa en bok kanske....eller sitta kvar här framför datorn?

I går hade Timo & Adam "Pappamedsittbarndag" som Adam kallar det. =) De packade matsäck och åkte till Kvarntorp och "besteg" Kvarntorpshögen, eller Johanssons berg som Adam verkligen trodde det hette. Inte så konstigt med tanke på att det står Johansson utmed hela yttersidan. (Ett konstverk a`la Hollywoodbokstäverna för er som inte bor här eller har sett det.)
Adam hade haft jättekul, trots att det var jobbigt att gå upp och att det hade blåst så osten nästan blåste av mackorna! =)

Adam på toppen....

Idag regnar det gula löv här. Jag har längtat efter hösten och nu är den här! Bävar bara för när de kalla morgnarna blir bestående och det blir halt på vägarna.=(

Carpe Diem! / Helena