Rasmus, min lilla stora pojke!

Tii, vem kan det vara? Hon är Rasmus stora glädjekälla som tyvärr har ett alldeles för svårt namn för en 1,5 åring. Så Rasmus kallar henne kort och gott Tii. De flesta kallar henne annars Pippi Långstrump. Jag vet inte varför han fastnat för just henne, men hon finns ju på det mesta och dyker upp här och där så det har väl blivit att han känner igen henne. Sen älskar han att lyssna på pippisången och leka med Adams gamla pippihus.
Rasmus tränar mer och mer på orden. Vi har verkligen tränat på ja och nej - det underlättar väldigt om man bara vet om han menar ja eller nej. Så nu säger han "Jaaaa" och "ni" och rynkar på näsan samtidigt.

Före och efter klippningen.

För en vecka sedan fick Rasmus långa lockar falla =(. De var jättefina och charmiga, men får man inte dra en borste genom dem varje dag utan att det blir bråk och skrik så är det smidigare med kortklippt. Jag hajjar fortfarande till när jag ser honom. Hans babylook försvann med lockarna och nu är han en liten pojke i stället. Eller en stor pojke tycker han själv. Allt vill han göra själv (på gott och ont). Här är bara ett exempel på nedre bilden. Inte sitta i babymatstolen längre utan på en vanlig köksstol där han knappt ser ovanför tallrikskanten och inte äta med liten tesked utan en stor matsked som knappt går in i munnen. =)

Ja, varje dag med Rasmus är en liten prövning men ett fantastiskt äventyr! Kärlek, kärlek, kärlek!